Eftersom jag idag (dessvärre mycket ovanligt under arbetstid) hade en timme ledigt beslöt jag att ägna min tid åt some, närmare bestämt LinkedIn. Jag har tidigare blivit inbjuden att delta i kursens nätverk men varje gång lyckats scrolla förbi mailet med inbjudan... Sen har jag tänkt, jag tar det SEN. Nu inföll då detta SEN och jag googlade fram tjänsten för att se vad den egentligen går ut på. Med hjälp av LinkedIn kan jag tydligen:
- återknyta kontakten med vänner och gamla bekanta
- skapa och utnyttja viktiga kontakter i arbetssökande
och
- få värdefulla upplysningar av experter inom olika områden
Allt detta låter fenomenalt och jag klickar modigt på Join now. Här någonstans blir jag lat och ser att jag kan ansluta mig med hjälp av mina Facebook uppgifter. Ett mycket fint erbjudande, och framför allt enkelt sådant varför jag väljer att göra det. Väl efter detta snabba klick upplyses jag om vilka uppgifter som kommer att bli synliga för mina nya kontakter och jag grips av feghet... Backar och väljer den gamla hederliga vägen med ännu ett nytt lösenord medan jag ber till Gud att jag ska minnas också det...
Det är alltså enkelt att gå med - ändå lyckas jag komplicera till det. Enkelt är bra, men ibland slår det mig att det kan vara FÖR enkelt. Vi hoppar in i nya tjänster, grupper och sammanhang utan att närmare reflektera över vad vi lämnar ut av oss själva och hur det påverkar resten av våra liv. Jag får fortsätta leta mig fram genom funktionerna och se hur tjänsten passar mig, i vilken mån jag ska utveckla min profil och för vilket syfte. Jag är anställd på projektbasis så kanske det vore skäl att börja odla mina professionella kontakter...
Hur är det då med användningen i och för mitt arbete som administratör av fortbildning? Under kursdagen fick jag av Carina ett tips som jag tidigare inte tänkt på: man kan använda LinkedIn för att söka passande föreläsare. Det måste testas! Sen när det gäller att hålla ihop grupper är tjänsten säkert ypperlig - men så fungerar även grupper via FB och enligt vad jag förstått kan jag också skapa grupper via Google+: men det blir en annan historia!
Det låter bekant att fundera över vad man lämnar ut om sig själv och vem som har tillgången till informationen. Men också efter att ha deltagit i x antal ställen var jag skall fylla i information om mig själv har jag börjat drabbas av l-a-t när det kommer till att fylla i information. Jag brukar dock tänka att just Linked in borde jag hålla uppdaterad med tanke på de professionella kontakterna - men det har lämnat på hälft -jag måste ta mig i kragen.
SvaraRaderaJo man blir ju lat till sist... Men där gäller säkert precis som du säger att vissa ställen löns att hålla up to date.
RaderaDet att fb var inblandad vid inloggning låter ju som en bra sak. Då jag anslöt mig för någon vecka sedan så var inte fb med..hmm..eller så märkte jag det inte.
SvaraRaderaJag har lite liknande tankar med att vilken information man "kan eller skall" sätt ut på diverse sociala medier om sig själv. Men just på LinkedIn tänkte jag att eftersom jag har så gott som hela mitt arbetsliv framför mig så där borde man ju absolut göra sin egen profil till en bra cv om sig själv.
ooops! Eller så är det jag som har schabblat... Nej - det fanns verkligen som alternativ. CV tanken är bra! Om man gör det ordentligt från början borde det ju vara enkelt att sedan uppdatera vartefter.
RaderaJag skrev i någon kommentar någonstans, att för mig har det nästan räckt till att ha CV:n något så där up to date. Jag har märkt i kurser och konferenser utomlands, att det nästan är en förutsättning, att man har en profil i Linkedin. Folk faktiskt kollar sina medarbetare (på en kurs) i förhand, och väldigt ofta är det så, att i stället för att lämna visitkort, byter man Linkedin info och bjuder in nya kontakter.
SvaraRadera- Irmeli